Weblog över roliga saker
Archive for november, 2009
25 november 2009
0Idag ska jag inte skriva så mycket. Det har egentligen bara hänt en sak men den saken är ganska stor i sig.
Igår kväll när jag och Håkan skulle gå och lägga oss så låg vi vakna en stund och tittade på tv. Plötsligt så känner jag att bebisen får in ett antal kännbara sparkar, så jag lägger Håkans hand ovanpå min mage för att han ska få känna. Bebisen blir stilla en stund och plötsligt så sparkar den till rakt på håkans hand. Det var Håkans första spark och han somnade några minuter senare med ett leende på läpparna.
18 november 2009
0Igår och idag hade vi besök både på MVC och Ultraljudet. Igår var det MVC som stog på schemat. Magen växer och ser ut som en ska och alla värden ser bra ut, inkl järnvärdet. Min barnmorska verkar vilja få mig att äta järntabletter trots att jag inte behöver det. Nästan så att hon väntar på att värdet ska droppa så hon får säga att nu är det dax att äta de där äckliga tabletterna. Men hihi idag fick jag rätt igen, inga tabletter för mig 
Den stora nyheten idag på MVC var att vi för första gången fick höra hjärtljudet på bebisen. Med hjälp av en högtalarna fick vi höra bebisens hjärtljud och sedan även mitt hjärtljud för att få höra skillnaden. Bebisens hjärta slog 148 slag per minut och lät i mina öron ganska svagt. Men enligt barnmorskan så lät allt ok. Håkan spelade in hjärtljudet på sin telefon för att vi skulle kunna skicka iväg det till familj och även att vi själva skulle kunna lyssna på det 
i efterhand.
Idag var det sen dax för det andra ultraljudet. Om hela graviditeten går bra och inte tillstöter några svårigheter så är även det här ultraljudet det sista ultraljudet. Oj vad bebisen hade växt. Nu fick bebisen nästan inte plats på hela skärmen. Den här gången gick barnmorskan igenom hela bebisens kropp för att se att allt såg bra ut. Hon gick igenom benen, magen, hjärtat, ryggraden, armar och huvud. Allt såg jättebra ut, inga frågetecken alls, när väl bebisen var samarbetsvillig. Den gillade att gömma sig för barnmorskan och det gjorde att det till en början var lite svårare att få klara bilder över bebisen. Vi fick som tur var aldrig frågan om vi ville veta könet kanske var det för att hon inte kunde se det eller så var det för att de egentligen inte ska lämna ut den informationen. Varken jag eller Håkan vill veta könet men man är ju bra nyfiken ändå. Och alla runt omkring en har olika teorier om vad det skulle kunna vara. Om magen har en viss form när bebisen är en tjej gentemot om det är kille. Är bebisens hjärtslagen högre är en tjej än om det är kille. Har man cravings efter apelsiner så är det en tjej och inte en kille osv osv. Både jag och Håkan tror att det är tjej (vi har bestämt både ett tjej- och ett killnamn) men vi får helt enkelt invänta året överraskning 2010.
12 november 2009
0De senaste 2 veckorna har det hänt en hel del på gravidfronten.
Nu är den gamla kroppsformen ”long gone” och framför mig har jag 5 månader med kropp som får helt andra propotioner än vad jag är van vid. Magen har vuxit bara under den senaste veckan och nu känns det och framför allt så börjar det även att synas för utomstående. En sak som jag tyckt varit lite jobbigt är att många just påpekat till mig – men det syns ju inget. Barnmorskan säger att i och med att jag är så lång så skulle det varit konstigt om det hade synts på mig tidigare. När man är lång så är nämligen magen längre och då finns det större utrymme för bebisen att växa på innan den börjar bli för stor för utrymmet i magen. Håkan har sett att jag fått andra former på kroppen men även han börjar se en viss mage som sticker ut ovanför byxorna. Nytvättade jeans sitter inte riktigt så bra längre som de gjort tidigare… Hittills har allt känts så bra när det gäller graviditen att vissa dagar så har jag inte ägnat en tanke till den. Nu när det faktiskt börjar att synas så är det lite svårare att inte påminnas av den.
En annan påminnelse som jag längtat efter är första sparken. I förrgår (10/11) så satt jag på jobbet och plötsligt så kändes det som att jag fick en lätt lätt putt i magen. Alltihopa kändes häftigt men jättekonstigt. Dagen efter (alltså igår 11/11) fick jag svaret på vad det varit. Det var definitivt en bebis som sparkade. Igår fick jag nämligen den första riktiga sparken, och det var ingen tvekan om att det var en spark. Den kändes klart och tydligt. Sparken gjorde även att graviditeten blev så verklig som den någonsin kommer att vara. Det finns något där inne som lever och som växer… Verkligheten om att vi är gravida i vecka 19 kom rejält ikapp mig. Ser fram emot att dagligen känna dessa sparkar. Det blir nu som ett tecken på allt är bra och att bebisen blir större och större. Coolt!
Kommentarer