Archive for mars, 2010

…tiden går alldeles för fort i vissa lägen. Idag är det den 23/3 och totalt är det nu  19 dagar kvar till ”Do-day” 

Vad har hänt sen sist jag skrev då? Jo den 16/3 var det återigen hälsokontroll. Den visade att både jag och bebisen mår bra, och vi växer båda två som vi ska Nästa hälsokontroll är 1/4 (vecka 39)

Föräldrautbildningen har börjat. Jag såg fram emot den men med facit i hand blev jag lite  besviken. Tiden som satts av har inte varit bortkastad på något vis, för bara att få tid att sätta sig ner och faktiskt tänka och prata igenom om vad som kommer att hända har varit väldigt värdefullt. Det är ju inte direkt så man spontant sätter sig två timmar hemma vid köksbordet och går igenom ett förlossningsförlopp så där en onsdagskväll efter jobbet…

Det jag blev besviken på var att i den föräldragrupp vi går i så är det tyvärr inte ett enda par (förutom vi) som bor i Mantorp. Närmaste andra par är 2,5 mil bort. Inte nästgårds precis… Jag trodde att anledningen till att föräldragruppen startade så sent för oss var för att de faktiskt samlat några fler Mantorps-par, men så var som sagt inte fallet.

Magen och kroppen har blivit rejält mycket tygre. det är svårt att sitta, ligga, stå och gå. Jag trodde inte för 3 veckor sedan att det skulle kännas så pass tungt men det märks att bebisen lägger på sig ungefär 30 gr per dag i vikt. Det som är jobbigast just nu är att jag efter Håkans grabbhelg blev väldigt förkyld. I och med förkylningen har jag väldigt svårt att andas när jag sover. Så inte nog med att det är svårt att sova med en stor boll på magen så gör att en rullning från sida till sida plötsligt blivit 3 moment så vaknar jag ibland med andnöd.

Ja det är lite jäkligt just nu, men alla som fött barn säger att ”allt är som det ska”. Man ska vara trött, lättirriterad, känna sig stor som ett hus och störtlängta efter att gå omkring i träningsbyxor nästan hela dagarna… det hör tydligen till fenomenet att vara gravid i sista månaden…

En sak som just nu känns både som positiv och negativ är att jag bara har 3 arbetsdagar kvar på mitt jobb, sen är det semester och mammaledigt som gäller i nästan 1 år.

Jag trivs väldigt bra på mitt uppdrag och på det sättet vill jag inte vara hemma då jag som konsult inte är garanterad att komma tillbaka till samma arbetsplats igen efter ledigheten, men samtidigt just nu så vill min kropp och knopp inte göra annat än att ta det lugnt, vila när jag vill och göra vad jag vill.

Att skaffa barn är och ska bli ett nytt spännande kapitel i våra liv och det ser jag verkligen fram emot, och vem vet vart allt står om 1 år, det är mycket som kan hända på ett år, vi får helt enkelt se vad spännande tiden har att ge oss under ett år framöver…

…kan i mångas öron rimma ganska dåligt. Trots att det borde ha gjorde det i mina öron också så vaknade jag igår morse och fick den briljanta idén om att idag ska lite gravida jag klä upp mig lite extra, framför allt skulle jag ha på mig högklackat (har inte haft högklackat på mig på 2 månader). Den lysande idé med högklackat tycktes briljant ända fram tills kvällen började infinna sig och jag skulle ta mig från restaurangen och ner till tågstationen. Jag skyller allt på att min hjärna just nu inte har varken rim eller reson. Inte ens överlevnadsinstinkt verkar det som

Under kvällens gång gjorde min rygg mer och mer sig tillkänna vilket den gör allt kvällar numera. Det gjorde att vid 22:15 så tackade jag för mig på jobbfesten och började bege mig mot tåget. När jag kom ut från restaurangen så upptäckte jag att tåget går om 8 minuter… inte bra… nästa går om 1 timme. Viiiiiiiiill inte vänta 1 timme…

Stressande och småspringandes (i högklackat) begav jag mig mot stationen. Väl framme vid stationen ser jag tåget rullar in på perongen. Som tur var så var det ganska mycket folk som skulle med tåget så det tog lite tid innan alla klivit ombord. Väl ombord på tåget, känner jag mig illamående, ont i ryggen,superont i magen och ont i FÖTTERNA!

När jag sen skulle gå hem från stationen hemma så gick det så sakta att istället för de 15 minuter det brukar ta så tog det 35 minuter att gå hem…  Med facit i hand var jag jäkligt snyggt klädd men också såååå nära sammandragningar och förlossning har jag hittills inte varit… intressant upplevelse men det var inte värt det kan jag säga. Ja ja, jag blev en erfarenhet rikare sägs det och det sista jag någonsin gör igen höggravid är att stressa till ett tåg.

Idag kan jag dra många liknelser och kalla mig själv för både det ena och det andra som syftar på att vara gravid , bulle i ugnen, tjockis, rund som en köttbulle, graciös som ett kylskåp, vig som en älg… Liknelserna haglar idag fick jag en nära upplevelse över graviditetens svängningar. Gick på stan direkt efter jobbet och efter att jag gått i en halvtimme så kände jag plötsligt hur bebisen tryckte på neråt. Att gå på stan höggravid innebär att man inte får ha bråttom. att ta sig framåt tog sen lite längre tid. Väl hemma ett antal timmar senare så bokstavligen kraschade jag i soffan och med benen i högläge haglade skratten framför Desperate housewifes