Archive for september, 2011

Igår var Victor var hemma med pappa. Och idag fick jag en chock. Varje dag när jag lämnt Victor på dagis har det nu under nästan 1 månad vara en ledsen kille som skiljt sig från mamma. Vi började med att varje morgon bara ge kram men alltid blev resultatet en ledsen kille. Men tillslut så tyckte jag att vi fick lov att försöka något nytt så då bestämde vi oss för att vinka i vinkfönstret. Varje morgon gjorde det lika ont i en mammas hjärta att försöka vara stark och kunna le till en ledsen eller nedstämd son i vinkfönstret. Jag vet att han i alla lägen har det bra och trivs jättebra på dagis.

Idag var det dock en kille som inte ens ville säga hejdå till sin lilla mamma. Han var för upptagen med att gunga på gunghästen. Lite förvånad blir man när man är inställd på att se en ledsen kille som inte vill släppa en till att den lilla killen inte ens hinner att ge mamma en puss och kram-hejdå. Men får jag välja så tar jag en glad och aktiv kille ”any time” istället för en ledsen kille. Hoppas att det håller i sig

Idag är vi hemma från dagis för att sova ut lite. Inatt var för oss en liiiite för intensiv natt. Victor vaknade igår kväll av han hostade,hostade och hostade. Han hostade så mycket att han spydde ner hela sig själv och hela mig. Och jättesvårt att andas hade han. Så vi tog beslutet att ringa sjukvårdupplysningen och fick snabbt hjälp där. Victor fick en hostattack mitt i telefonluren under samtalet och då blev det full fart på att vi skulle åka in snarast möjligt. Så det var bara att sätta in honom i vagnen, snabb packa hans ryggsäck med mat och blöjor och sen bege oss iväg. Så klar på väg in till barnakuten så blev han mycket bättre då kall och lite fuktig luft ofta gör att luftrören vidgare sig och man mår bättre. När vi kom till sjukhuset så upptäckte sjuksytrarna som skulle kolla puls och syreupptagningsförmågan att Victor tycker om såpbubblor och det distraherade honom en stund. Men när han senare skulle få medicin blåst i ansiktet det tyckte han inte om, att han var jääääätte trött hjälpte ju inte saken heller, så vi bestämde oss för att söva honom i vagnen och de fick fixa medicinerna när han sov. Och inom 10 minuters vaggandes i vagnen inne på ett kolmörkt rum på barnakuten somnade han sen gott. Efter det så la sig Håkan på britsen och somnade han också medans systrarna kom in 3 ggr och gav Victor medicinen.

Efter att han fått all medicin så skulle vi invänta doktorns utlåtande men pga andra mer akuta patienter så blev det fördröjning och nånstans mellan medicin och doktorn så somnade jag också i fotöljen. Så när doktorn kom in så småskrattade han lite. Där låg en hel familj och småsov och drömde om att få komma hem till sina egna sängar. Det blev inte längre än 3 timmar på akuten, vilket är ganska lite men det tog ut sin rätt på oss allihopa. Så idag är jag och Victor hemma från jobb och dagis medans Håkan åkte till jobbet, något trött men ändå ok.