Att börja skolan..

Nästa vecka börjar Victor ettan, tiden går fort från den lilla killen man matade om nätterna ❤️

Vi har haft ”sommarlov” på riktigt nästan, föräldraledig 8a veckor är det längsta jag varit ledig i sen jag började jobba. Känns rätt skönt att fortfarande kunna sova typ 10 timmar ?

Victor kommer börja skolan med bruten arm men vi hoppas på att han får av gipset efter första veckan?

Det är synd att det varit gipsade armar två somrar på raken nu ? det blir inte så mycket cyklande eller studsmatta för honom.. eller cross/minimoto 🙁

Victor och Filip har utvecklats mycket under sommaren, fått vara tillsammans varje dag så länge har gjort att de blivit ännu bättre kompisar än någonsin förr, vilket ibland leder till lite extra syskonkärlek men det går fort över.

Det är dags för frukost på den inglasade altanen, framsidan är lite för kall ännu 🙁

Permalänk till denna artikel: https://46an.se/2017/08/att-borja-skolan/

Vilken dag…

Det är inte ofta jag skriver om hur dagarna varit nuförtiden men idag var en tuff dag.

Började med att bli försenade att lämna barnen, sen hann Marie preciiis med bussen till jobbet och jag fortsatte för lämna in nya bilen på BVS.

Lämnade in bilen och sen tog jag raska steg mot tåget, som jag missade med 10 sekunder typ, 25 minuter till nästa…

Försenad till jobbet som bara den, samtidigt ringer det på gamla bilen som vi har på blocket, en som vill komma ikväll och titta på den, bestämmer 17.30 typ.

Får även prata med LÖF om ersättningen för lönebortfallet för rehaben som jag varit på där de inte förstår vad en förebyggande sjukskrivning är för nåt och har aldrig behandlat en sån förut, så efter ett tag så inser jag att de måste nog själva utbilda sig lite. Jag får tag på min handläggare på Försäkringskassan, som för övrigt har varit mycket hjälpsam, så för jag ihop dessa två så de får prata med varandra istället.

Sen har nya bilen börjat varna för bromsbelägg, trots service på Mekonomen för 300mil sen, byter man inte sånt liksom? Så det blir nog att göra om 6000mila servicen på Engströms så man kan va mer säker på att växellådsoljor och sånt är bytt, 4hjulsdriften och DSG lådan är en dyr historia om de slutar funka 🙁

Vad hände sen då? jo, det hörde ju av sig en till och ville köpa bilen, ja det kommer en först som vill titta på bilen så efter det kan du komma. Jag kommer tidigare säger han då och schysst som man är så ringer man han som hörde av sig först och säger att om du vill ha 1:a tjing får du komma lite tidigare än vi bestämde.

Han kommer, provar bilen och köper den 🙂 så nu bilen såld! Intressent nummer 2 blir såklart lite sur över att hans plan inte gick som han ville.

Marie hämtar nya bilen på BVS, kommer hem och är hemma en kort stund för att sen åka till badhuset och simskola med Victor.

Och ja, jag hann faktiskt jobba en hel del idag också!

nu får det faktiskt ta och lugna ner sig lite framöver med sånt här, det är så många bollar just nu så man blir alldeles matt. 😯

EDIT: Lagom till värmen kom upptäckte vi att ACn inte fungerar heller… med 1 dag kvar på MRF garantin! helt sanslöst egentligen hur mkt problem det varit med den här 😐

Bye bye bilen

Permalänk till denna artikel: https://46an.se/2017/02/vilken-dag/

En lång resa med familjen

Äntligen blev resan av, vi packade in oss i bilen, slängde in allt bös i släpet och drog mot Holland och Assen för några dagar.

Det skulle bli både mycket bilåkande, två båtresor, bo på hotell och i bandepån!

Resan började en onsdag, vi åkte ner till Lomma för att hälsa på Lene och se hur hon bott det senaste halvåret och passa på att åtnjuta Skåne lite vid kusten sådär innan vi fortsatte resan.
Hon var precis nerpackad för flytt mot Stockholm men vilken strand, vilken utsikt! Lomma Beach liksom, helt galet vackert!

En rundtur i lägenheten och sen skulle vi gå och äta, på vägen dit sprang Victor rakt in i ett handräcke, slog upp pannan så det blev att testa hur VC Lomma fungerade. Det var rätt skönt att Lene var med som är rätt van med blod osånt, så hon såg till att Victor på bästa sätt kom till VC Lomma, Marie följde med och jag och Filip hämtade bilen.

Några timmar senare hade Victor fått tre fina stygn i pannan, alla var ganska hungriga så nu fick det bli mat. En händelserik start på en 6 dagar lång resa 🙂

Allt brukar bli bra till sist, förutom att glasstället hade stängt så det blev ingen hemmagjord Lommaglass :-(, next time!

När alla var mätta och belåtna fortsatte vi mot Hannes och Elin för att hälsa på en stund där, på vägen dit i solnedgång mötte vi på några rådjur på vägen, kunde blivit en stek till middag!
Första gången på 3.5 år vi hittar till Skåne för att hälsa på, det var så dags!

Efter några timmar där så åkte vi mot båten, barnen somnade i bilen, när vi väl var framme gick det väldigt bra att få in barnen i hytten och somna om.

Natten bjöd på en ganska lugn färd, så ingen blev sjösjuk som tur var, för det blåste kraftigt på kvällen. En frukost på båten senare så var vi snart av färjan och siktade mot Assen.
Hela resan gick bra, barnen är så goa, de sov lite på vägen men inga speciella överraskningar alls. Väl framme i Assen blåste och regnade det kraftigt, envis som man är skulle jag bara få upp tältet direkt istället för att vänta ett tag… Efter att nästan blåst sönder så kom tältet till slut upp så Marie & barnen åkte mot hotellet för att checka in.

Efter en tid så blev släpet urpackat, vinden avtog och så även regnet, så hade jag bara lugnat mig några timmar hade det varit rätt OK väder att packa upp i.

Fredag morgon kom och jag började med nästa tält, ställa iordning det mest och invänta hotellgästerna 🙂 De var lite stökiga på hotellet barnen men vi har inte varit iväg såhär på länge så de var lite extra uppe i varv, Marie hade det inte helt lätt.

Vi åkte till Ten Kate, en 40 minuters bilresa från Assen, hälsade på i butiken, verkstand med mera och fick träffa de man pratat med i några år via mail och telefon. Efter det blev det lunch där på en lite resturang i källarplan på ett hus, mycket trevligt! På vägen hem sen så kom det blåsväder och skurar om vartannat, så jag tänkte att nu ligger mina tält i Assen city istället :-@

Tävlingarna och det kan man läsa om på Stensby Racing sidan istället 🙂

Här får nog Marie fylla i lite hur det var runtomkring och med barnen, jag hade fokus på lite annat och jag kan bara säga, vilken superkvinna hon är, helt underbar!

Lördagkväll åkte vi till Yankee Doodle, Marie ville se det ställe jag varit på och skrutit så mycket över maten när jag varit där förut. Det blev precis som väntat, bra mat och av alla de sorter, jag lyckades tillochmed att hålla igen lite så jag inte rullade ut därifrån för jag skulle ju tävla dagen efter!
Vi avslutade besöket med en stund i spelhörnan för barn en trappa upp, den här kvällen skulle ju Marie & barnen sova över i depån!

Tillbaka i depån igen var det dags att förbereda sovplatserna, se till att det blir varmt och gött för alla.

Allt blev jättebra, barnen sov gott tillsammans med mamma i släpvagnen och jag sov på tältsängen i tältet.

1:a kvalet var redan 8.40 så jag varmkörde hojen en stund innan, UTAN att vare sig fru eller barn vaknade 🙂

(racerapporten från det här går att läsa här https://stensby-racing.se/2016/10/03/racerapport-fran-assen-dutch-superbike-bsb-2016/ så jag behöver inte skriva den på två ställen)

Barnen var lite ovana med att va på ett sånt här ställe, de kunde inte riktigt ta in vart de var nånstans och vad ska man säga? de är bara 3 och 6 år 🙂

Marie får fylla på lite här vid tillfälle

Hursomhelst, resan hade sina bulor på vägen men summa summarum blev det en fantastiskt rolig resa, allt gick jättebra och det är definitivt nåt vi ska göra! (om jag får bestämma iallafall 🙂 )

 

Permalänk till denna artikel: https://46an.se/2016/11/en-lang-resa-med-familjen/

Lite fest!

Länge sen sist nu, det har hänt mycket de senaste åren aom gjort att man kanske inte tänker på fest direkt ?

Så det var dags för lite fest och vad passar inte bättre än lite kräftskiva för att få ihop lite folk ? det blev lite firande av födelsedagsbarn, pokaltagare och nya arbetsplatser ?

Hursomhelst blev det roligt med lite lek, lite bubbel, lite kräftor ???

Tack till alla som kom och hade roligt ❤️❤️❤️

Permalänk till denna artikel: https://46an.se/2016/09/lite-fest/

Victors första lösa tand!

Igår fick pappa äran att hjälpa Victor med en lös tand! Efter lite pillande och en Victor som absolut inte kunde somna med en vickande tand så tog jag loss den 🙂2016-08-21 21.23.10

Våran lilla kille blir större och större, växer på längden så det knakar och trivs jättebra på 6-års och fritids.

 

Permalänk till denna artikel: https://46an.se/2016/08/victors-forsta-losa-tand/

Victors första fotbollscup!

I lördags för det första gången Victor var på fotbollscup, det gick ganska bra!

Nervös som få ville han inte åka på morgonen, fick lura iväg honom helt enkelt och få honom att tänka på annat.

Väl framme så var det nästan full fart direkt, första matchen gjorde han två(!) mål och totalt blev det tre mål den matchen.
Mycket spring, lekande och blåst hela eftermiddagen, hur kul som helst att se barn i blandade åldrar umgås och ha riktigt roligt med varandra! Helt klart imponerad på hur många goa människor det finns.

Det var tre lag från Mantorp FF, jag vet inte riktigt hur det gick för de andra men Victors lag vann alla matcherna, grymma spelare 🙂 Det var roligt att se alla barn spela, de är så duktiga allihopa och de bara vill spela.

Egentligen spelar det ingen roll vilka som vinner, men det där uttrycket i Victors ansikte efter sina första mål var oslagbara, han brukar inte göra mål men nu kom han verkligen fram!

Hela cupen var rolig och bra uppstyrd, solbränd blev man också 🙂

Permalänk till denna artikel: https://46an.se/2016/08/victors-forsta-fotbollscup/

Sommaren är kort, eller iallafall semestern

Den här sommaren blev det den kortaste semestern på många år, vi hann inte med nånting känns det som… men vi gjorde en del iallafall 🙂

Vi började med en skön väldigt avslappnad midsommar i Skövde hos familjen Breman, sen bar det av till Falun en snabbis för att lämna av Victor hos mormor och Uno några dagar.

Första veckan blev det besök på Kolmården, försöka få Filip att ge Bamse nappen så han skulle enklare kunna lämna den lite senare när Victor var med. Vi gjorde en massa saker hemma, vi var egentligen inte iväg nånstans förutom Kolmården. Solandet och badandet hemma i poolen räckte gott och väl. Lite trädgårdsarbete, lite sol, lite cyklande, lite grillande, lite träffa kompisar, lite bada igen 🙂

Nästa sommar blir det lite längre semester så vi hinner med det där som man inte hann med i år

Bygga 35 meter mur, riva och bygga ny altan.. ja där ungefär är det nog så det räcker till sommaren.

Hursomhelst så är inte sommaren över så vi försöker ta till vara på kvällarna och helgerna för att ha det riktigt gött när vädret tillåter 🙂

Lite skoj är dock att bägge barnen undrar när vi ska åka skidor igen?!

Victor och Filip växer så det knakar och Victor har precis börjat på Fritids(!!!) och nästa vecka börjar 6 års, han blir en stor kille nu… alldeles för stor tycker pappa :-}

Nästa vecka börjar Filip på stora barnavdelningen på förskolan, han blir också stor.. och de bägge växer på mer än den fysiska storleken.

Mycket härliga och goa killar som vi älskar över allt annat!

 

Permalänk till denna artikel: https://46an.se/2016/08/sommaren-ar-kort-eller-iallafall-semestern/

Tiden går

De små goa barnen växer upp alldeles för fort, att så mycket kärlek kan finnas i så små godingar!

Victor är hos mormor några dagar och får mormor och Uno tid, fiskar, badar, myser och allt som nu mormor hittar på med 🙂

Lillebror får vara hemma med mamma och pappa, idag har vi mekat motorcykel, åkt elcross och badat

Det är lite kluvet att Victor är borta men han har det bra, det är lite kul att få Filip för sig själv ibland för han blir ganska annorlunda när storebror inte är med, utforskar mycket mera själv.

Permalänk till denna artikel: https://46an.se/2016/06/tiden-gar-2/

Ett år har gått sen skadan under nyckelbensoperationen

Tiden går när man har roligt 🙂 eller när man mestadels sover och käkar piller hela dagarna, 2015 kommer jag nog ihåg halva året ungefär, resten är suddigt…

Men om man tittar framåt istället för bakåt så känns det bra ändå med armen, jag ska få hjälp från smärtenheten med att mentalt bearbeta och hantera att jag faktiskt kommer leva med den här smärtan resten av livet.

Lagom när man börjar köra hoj igen så kan man ana att kanske det är kontakt till den där biceps, nåt litet smalt verkar ha vaknat till liv?! Victor har iochförsig större biceps än vad den här är just nu men den RÖR PÅ SIG!

Och som sagt, MC Säsongen har börjat och det går RIKTIGT BRA! känns härligt att köra igen, kroppen värker som attan och känslan är underbar!

Barnen och Marie är underbara, jag kan inte önska en härligare familj, barnen tar hand om varandra och är världens goaste bröder (även om de retas ”lite” ibland). Samtidigt som MC säsongen startar och våren kommer ska jag försöka ta igen lite förlorad tid med barnen, förra året var inte pappa riktigt närvarande men det ska bli annorlunda!

img_2162 Hakan_DSC_2965

Permalänk till denna artikel: https://46an.se/2016/04/ett-ar-har-gatt-sen-skadan-under-nyckelbensoperationen/

Vår?

Såhär gött är det på altanen idag, riiiiiktigt härligt!

  

Permalänk till denna artikel: https://46an.se/2016/02/var/

Nu… fortsätter vi leva lite!

Vi har precis avverkat en helg på Disneyland tillsammans med hela familjen, första långresan tillsammans på 1.5år i princip och Filip första flygresa. Vi har haft en intensiv helg med resa, hotell och massor av DISNEY! Barnen har haft ett äventyr som de sent lär glömma, Filips första flygtur blev succe, han hade inget emot att flyga 🙂

Jag märker av det fortfarande med att man är mera trött än innan olyckan, speciellt när det är lite kallt ute för då känns armen av mer än annars.

Men hur eller hur så hade vi en fantastisk resa, det lär bli fler turer till Disneyland, förhoppningsvis blir då nästa till Disneyworld 🙂 och då lite mer än två dagar, det var i kortaste laget men vi hann med det vi skulle och allt var inte öppet nu på vintern ändå så vi hade nog så kul man kan ha i ett svalt och lite regning Disneyland!

För första gången i mitt liv har jag fått överväga TAKBOX också, de senaste 10 åren har jag alltid haft en minibuss att åka i när man ska till backen och åka skidor så packutrymme har liksom inte varit ett problem… förräns nu när man inte ens får in snowboard i den där minibilen! så ”vi” fick inhandla en takbox med lite kort varsel, så vi har en för snart får man väl hoppas på att det blir lite snö så vi kan åka skidor nånstans.

Barnen de växer så det knakar, Victor har lärt sig åka skidor hyfsat bra på de tre förmiddagar vi varit i Tolvmannabacken och åkt, han är så himla duktig.
Jag tog med honom upp i den röda branten som är backen, han fick åka med mig ner mellan mina ben för att våga. Det är ingen barnbacke direkt kan man väl säga..

Filip vill också jättegärna åka skidor och när vi är i Romme tror jag att det blir att sätta skidor på honom också.

Det har varit en brutal start på 2016, direkt efter långledigheten vid jul/nyår så har det varit full fart sen dess, både på jobbet och hemma men nu börjar det liksom plana ut lite iallafall så man kan börja andas ut lite.

Men men… nu ska det göras lite mat och sen hoppas jag på att min underbara fru kommer hem snart, hon är och klipper sig i salongen och jag är hemma med änglarna 🙂

Permalänk till denna artikel: https://46an.se/2016/02/nu-fortsatter-vi-leva-lite/

Snart tillbaka till ”normal” vardag…

Det känns som det senaste året har varit ett ”icke år”, mycket har hänt men ändå inte.

Ungefär nu börjar nån sorts normal vardag komma sig till sans, inga smärtstillande (till vardags iallafall), snart heltid på jobbet igen, nästan tillbaks till miyt gamla jag innan allt set här hände.

Största skillnaden nu och då är nog humöret och tröttheten, 15 minuter efter barnen sover, då sover jag också. Att jag sen rent mekaniskt knappt kan lyfta med högern vänjer man sig med så småningom, smärtorna som kvarstår också. Jag vill återgå till att förhoppningsvis träffa vänner och familj utan massa konstiga piller och händelser.

Nu ska inte en massa tråkiga saker få stå i vägen för att ha roligt med familjen längre!

Back-To-Normal5

Permalänk till denna artikel: https://46an.se/2015/11/snart-tillbaka-till-normal-vardag/

En lång annorlunda vår och sommar

Det har varit ett annorlunda år med en nyckelbensoperation som inte gick riktigt enligt plan, en lång sjukskrivning till  följd och fler operationer och problem längs vägen.

När man ser tillbaka på sommaren som varit känns det som att jag tagit en sommar från barnen, vi har inte kommit iväg och badat (med både operationssår och en arm ur funktion och inte få röra den alls är det svårt att vara med barnen 🙁 ) mer än en gång, det är massor man har velat göra men inte kunnat av olika anledningar, sommaren ska vara ett barns roligaste tid med mamma och pappa, med mycket bad, utflykter och andra äventyr men nu känner man sig som en bov som knappt kommit hemifrån sen april.

Med en härlig familj som stöd har det mesta gått med näsan över vattenytan åtminstone.

Nu har jag äntligen börjat jobba igen men bara på 50% tillsvidare, för att mjukstarta och se hur det går. Första veckan är snart till sin ända och har gått ganska bra, det märks dock att nervsmärtan är ganska påtagande för man somnar ganska snart efter att man kommer hem.

Hursomhelst, jag är väldigt glad att börja jobba igen men jag tror det blir 50% vecka två också.
back-to-work-e1375908750753[1]

Permalänk till denna artikel: https://46an.se/2015/08/en-lang-annorlunda-var-och-sommar/

Ytterligare en operation senare…

och några veckor efter det… så börjar livet komma tillbaka litegranna.
Måhända de flesta tycker det varit en kall och regnig sommar, men när man ändå inte kan bada, leka eller göra så mycket annat än att gå omkring och prata så gör det inte så mycket för min del.

Enda goda nyheten är att Tradolanet är ett minne blott, äntligen av med den skiten, anestidoktorn på SöS sa bara, de där hjälper inte alls bra mot nervsmärta och de har man käkat sen oktober 2014…

Det blev i den senaste operationen, en nervbanetransplantation, konstaterat att under omoperationen av nyckelbenet så gick en skruv eller något ner i nervbanan under nyckelbenet och hade sönder nervbanan till armen. Det gav sen att biceps inte fungerar alls, ”tandläkarbedövning” från överarmen, ner över underarmen och ut i tumme/pekfinger, långarmat är ett rent h-vete att ha på sig, det svider som nässelbränna och i början kunde jag inte ens få ihop en M6 skruv/mutter utan verktyg!

I början på juni var jag på Södersjukhuset för kontroll av armen och om Nevrologiavdelningen på Linköpings Universitetssjukhus hade gjort rätt hade jag fått operation då istället för att få vänta ytterligare en månad för att nästa doktor ska konstatera det jag vetat i sen operationen, armen funkar inte och det är INGEN funktion i biceps.

Alldeles lagom till Marie får semester så opereras jag, vilket gör att jag inte får använda armen för att nervbanorna ska få bästa chans att växa ihop, så himla bra! (OBS IRONI)

så nu precis har jag fått börja röra armen och imorgon är det återkoll hos SöS för att se hur mycket jag får träna, sen ska beroende på vad de säger där blir det Sport & Rehab snarast igen och nästa vecka ett besök på Smärtkliniken på LiO för att försöka få nåt annat än piller mot nervsmärtan i armen och handen.

Idag har jag även ringt samtalet till LÖF för att öppna mitt gamla ärende sen tre år tillbaka och se hur det går med det, nästa samtal är till IVO och öppna motsvarande tre år gamla ärende… Det är lite synd att man bor i fel landsting, hade jag tillhört Jönköping, Örebro eller Stockholm/Uppsala (säkert fler också men det är de ställena jag haft kontakt med och visat röntgenbilderna på första skadan och de har flinat och frågat vem trodde att det där skulle läka) hade jag fått operation veckan efter olyckan och förhoppningsvis hade inget av det här hänt.

Det går lite trögt att få ihop det här tydligen, har nog aldrig förut hört talas om att nyckelben ska strula såhär men under resans gång har man lärt sig att det trots allt är mer vanligt än man tror.

MC säsongen är körd på riktigt, jag är glad att jag hann provköra hojen innan operationen på SöS för det verkar bli det enda jag får åka det här året, det känns skönt att Björn fick mig att köpa en ny Snowboard så man har nåt kul att se fram till i vinter!

Over and out för den här gången…

 

 

Permalänk till denna artikel: https://46an.se/2015/07/ytterligare-en-operation-senare/

5 veckor efter operationen…

Nu har det gått ganska precis fem veckor sen jag opererade nyckelbenet efter att det varit trasigt i snart tre år.

Operationen som sådan var väldigt lyckad som sådan, men med min vanliga tur gick ju inte allt helt perfekt.

Någonstans har nervbanorna ner till armen kommit i kläm eller gått av, vilket gjort att biceps fortfarande är heeelt ur funktion, del av underarmen är helt ”bedövad” och överdelen är överkänslig och det känns som nässelbränna.
Tumme och pekfinger är uppsvullna, dålig känsel, jättesvaga och det gör skitont att använda dom för att så fort man trycker till nåt svider det till som 1000 nålar.

De första två veckorna var det ”bara” muskler osånt som strulade eftersom axeln sitter lite längre ut nu när nyckelbenet har rätt längd igen och behovet av smärtstillande var minimalt.
Tyvärr har jag de senaste tre veckorna behövt ta en massa smärtstillande och det känns som ett stort bakslag eftersom jag ätit det sen november och känner att det kommer bli problem att sluta.
Igår kändes hela armen som en svullen klubba som man stoppat ner i brännässlor och sen ner i kokhett vatten, en sån där känsla man inte riktigt vill ha och som om det inte vore nog så sticker någon in nålar i tumme/pekfinger då och då så det smärtar till riktigt ordentligt.
Jag brukar inte bli tårögd av att det gör ont, det brukar mer ske till blödiga filmer, men nu börjar det göra så ont att jag också gråter ibland.

När man går och har ont hela dagarna och natten så blir humöret starkt påverkat, förmiddagarna är bäst, men sen kan det snabbt gå utför och kvällarna är oftast en ren pina, både med smärta och känna sig handikappad för man kan inte kan umgås med barnen så mycket som man önskade, de få timmar man ser dom på kvällen.

Det som händer också är att jag inte orkar vara direkt social och det tar på mycket att försöka vara den där gamla Håkan, som hörde av sig ganska ofta, hittar på en del roliga saker och verkligen älskar att umgås med vännerna.
Jag hoppas mina gamla vänner finns kvar när blir frisk och hel igen, de senaste åren har varit en bergodalbana i humöret och jag förstår att många har försvunnit ur mitt liv för att det inte går att umgås med en sur och irriterad människa. På senare tid när jag börjat förstå hur illa det har varit har jag istället hållit mig undan, för det har varit den enklaste utvägen, men jag hatar att vara den personen som bara försvann…

Jag har en underbar familj som står ut med mig, en fru med ett tålamod större än vad jag trott varit möjligt, underbara goa barn som förstår att pappa har ont och inte kan leka så mycket, till och med Filip förstår att jag bara kan lyfta upp honom med en arm och håller i den stenhårt när jag lyfter upp honom.

I början på Juni är det tre år sen jag bröt nyckelbenet, resan har varit lång, smärtsam och otroligt dyr, både i pengar och relationer till familj och vänner.

Jag vill så gärna börja jobba igen, min nya arbetsplats som jag började på för ett år sen verkar jätterolig och kollegorna verkar väldigt trevliga, allihopa! Jag hoppas hoppas hoppas att jag blir frisk i armen snart så man kan börja jobba. Rent tekniskt borde jag kunna börja jobba, men mitt humör svänger ganska mycket på grund av smärtan så dynamiken på arbetsplatsen kanske inte hade blivit den bästa, så jag gör som min chef sa, se till att va hemma och bli helt frisk, sen tar vi nya tag.

Nu är det dags att göra dagens stretchövningar, så kappmuskel och bröstmuskel sträcks ut så de blir nog långa, även småmusklerna bakom/runt biceps som fått jobba på övertid för att kunna lyfta armen överhuvudtaget, sen de muskler som hjälper de tre fingrar som funkar i högerhanden att funka, de har också fått jobba mycket mera eftersom tumme och pekfinger inte har nån styrka alls.

Permalänk till denna artikel: https://46an.se/2015/05/5-veckor-efter-operationen/

Ca två och en halv vecka efter operation

Nu har det gått ett tag efter operation, fortfarande ingen rörlighet i biceps, fantomsmärtor i armen, tumme/pekfinger i det närmaste oanvändbara för de är skiktrtgsvullna och gör skitont så fort man försöker använda dom.

En del muskler runtomkring axel har protesterat en hel del nu när nyckelbenet har sin ”rätta” längd igen.
Att efter två år med för kort nyckelben bli lite utdragna gör ont kan man väl lugnt säga.

Smärtstillande behövs inte för själva operationsingreppet utan muskler som gör ont.

De små musklerna bredvid biceps har fått jobba övertid med muskelfästesinflammation till följd, som också gör skitont.

Sen är översidan på armen överkänslig, så en smekning känns som nålstick 🙁

MEN själva ”mekaniska” delen av operationen verkar ha gått skitbra, allt det känns MYCKET bättre än innan, så jag hoppas hoppas att de här nervproblemen löser sig.

Jag fick förra veckan en remiss till LiÖ för en skiktröntgen, tid 12:e maj..
I torsdags pratade jag med doktorn som opererade mig och han skulle skynda på den lite, så den blev gjord igår istället för om tre veckor, skönt!
Sen tar bara bilderna en vecka att modelera ihop, kanske min gamle arbetsgivare NSC kan låna ut lite CPU kraft? 🙂

Sen blev det en remiss till för en nervundersökning, får se när den blir av också.

Jag hade ju liksom räknat med att vara tillbaka på jobbet för en vecka sen och åtminstone kunna göra halvdagar, men icke!

Frustrationen är hög och viljan fungera normalt igen är hög, men jag börjar inse att det bästa jag kan göra är att försöka hålla mig lugn och låta det ta sin tid, tydligen tar det tid att läka och för svullnad att gå ner efter operation? hur konstigt som helst (OBS IRONI).

Så har nån vägarna förbi Mantorp, hör av er, sällskapsjukare person får ni nog leta efter just nu 🙂

Permalänk till denna artikel: https://46an.se/2015/04/ca-tva-och-en-halv-vecka-efter-operation/

För 5 år sedan…

blev jag pappa till en liten goding som heter Victor!victor-5-år

En tidig morgon blev det rask avfärd på BB, det är enda gången Marie har frågat om bilen inte går fortare…

Han växer upp och lär mig en massa saker om världen och mig själv, omtänksam och klok liten man har det blivit.

Jag ser fram emot att ha dig som lärare i många år!

Grattis Victor, jag älskar dig!

 

Permalänk till denna artikel: https://46an.se/2015/04/for-5-ar-sedan/

Operationstidbokad!

runt kl 9 den 7e april ska jag opereras igen, hoppas hoppas resultatet blir gott.

Här har de en plan för rehab och efterkontroll från start, kanske mitt lokala sjukhus har nåt att lära? 🙂

clavii[1]

 

 

 

Permalänk till denna artikel: https://46an.se/2015/03/operationstidbokad/

Operation operation?

Såhär snart tre år efter att jag ramlade och bröt nyckelbenet är det förhoppnigsvis snart dags för omoperation och få det helt.

När jag gick på föräldraledigt i höstas bestämde jag mig för att träna iordning på axeln så det blir ordning på den ordentligt!
Resultatet blev, helt trasigt nyckelben och mer ont, hur kom sig det här då egentligen? Jag trodde det var läkt såklart, ingen hade pratat om nån efterkontroll i form av röntgen och verkligen kontrollera att nyckelbenet var läkt, utan man bara tog för givet att allt gått bra.

Jag har under de här två åren med en tro av att det är läkt gått och trott att det onda jag haft var för att jag var otränad. Trött, dåsig och dåligt humör som följd, när jag försökt träna har jag blivit JÄTTETRÖTT efteråt och först i december 2014 (2+ år efter första operationen) började jag förstå varför.

Man har ju varit sådär manlig, att när det gjort lite ont har man inte sagt så mycket utan bara trott det ska gå över, mängden huvudvärkstabletter förbrukat de senaste två åren kan nog räknas i kilo, kroppen har fått jobba hårt med alla kemikalier, en genomsyning av lever och njure hade varit intressant för att se hur många år extra de fått jobba, hur mycket tidigare kommer de ge upp när jag blir äldre?

Sen i december har jag gått på tradolan, jag har provat att inte använda men efter en vecka gör det så innibänken ont att det är antingen tradolan eller sprit som hjälper, personligen föredrar jag tradolan, det påverkar inte mitt psyke lika mycket som sprit 🙂 eftersom det är ”retard” varianten som inte utsöndras så snabbt så blir det en ganska mild dos ändå, jag har provat de där som utsöndras direkt ut i kroppen och herrejösses vilken skillnad, småberusad i några timmar sen är effekten helt borta.

Man kan väl säga såhär, jag har mer ont nu än innan operationen, för då var benpiporna så långt isär att de aldrig nuddade varandra (2.5cm).

Största problemet just nu är att om jag råkar trycka upp en dörr för hårt gör det SKITONT, köra in en kniv i låret gör mindre ont (och ja, jag har gjort det av misstag en gång så jag vet hur LITE ont det gör i jämförelse, största skillnaden var att det sprutade blod ur låret : 🙄 ).

Hursomhelst, jag har fått en remiss till Elisabethsjukhuset i Uppsala, tyvärr är det som vanligt med sjukvården, man måste kolla hela tiden att information kommer fram och att personerna man pratat gör det som de lovat, nu blev min remiss bara en månad försenad för att man glömt kryssa i en ruta och INGEN förutom jag kontrollerar att informationen gått fram.
Mitt fall är inte direkt livshotande (även om barnen tycker jag är tråkig som inte leker med dom…), men är det såhär illa med livsavgörande information så är det illa, det jag varit med om är

  • Journal från akutmottagningen skrivs inte in, förrän tre veckor senare när jag ringer och frågar min vårdcentral om vad som ska hända nu och sjuksköterskan ringen akuten på US och skäller lite
  • Man hävdar från start att man ABSOLUT INTE NÅGONSIN hur det än ser ut opererar nyckelben, när deras egen statistik säger att om man har mer än 1.5cm diastas (avstånd mellan benpiporna) så i 60% av fallen blir det en falsk led. Om man då har 2.5cm är chansen JÄTTEHÖG att det blir en falsk led och man måste ändå operera så småningom, men man väntar tills patienten inte kan jobba mera, får förlamning/bortdomning i armen och handikappad för livet.
  • All kommunikation mellan avdelningar, vårdcentraler, sjukhus MÅSTE kontrolleras av patienten att den verkligen kommit fram (inom samma sjukhus, mellan sjukhus och vårdcentraler inom samma landsting och datasystem)
  • Ett kontinuerligt tjatande på sjukvården för att få rätt behandling, för det verkar inte som om de vidareutbildar sig efter de börjat jobbat utan har kvar samma kunskaper de förvärvade för 40 år sen och tro inte att sjukvård utvecklats eller forskning gjort sen dess och deras kunskap är den absoluta sanningen och kan absolut inte förstå hur man kan ifrågasätta deras kunskap (när jag konsulterat utomsocknes ortopeder och hur man borde ha gjort, som läst alla journaler och fått alla röntgenbilder)

Linköpings US har infört nåt de kallar lotsar som hjälper patienterna med att hitta rätt och ge rätt personer information, utan deras hjälp då vetigudarna om den här omoperationen ens blivit av.
Nån verkar ha förstått att det är en djungel på sjukhus och jättesvårt att få tag på rätt personer, rätt ställen, rätt allting så jag tackar för all hjälp jag fått av dom!

För mig är det lite sent men mina barn kommer få sjukvårdsförsäkring så de slipper de här konstiga människorna på vårdcentraler och sjukhus och förhoppningsvis nån som ser till kunden/patientens bästa (att bli frisk).

Nästa kapitel är Elisabethsjukhuset, jag får verkligen hoppas att den här operationen blir bra så jag slipper knappra piller för resten av livet.

När väl rätt information kommit fram till Elisabethsjukhuset tog det en dag innan de hörde av sig och sa att jag står i kö och förmodligen blir det operation vecka 15, ett lysande besked i det hör mörket!

När jag var där på besök (60 mil tur och retur för att träffa doktorn i 10 minuter) så hade jag druckit både kaffe och redbull för att hålla mig vaken (sover inte riktigt lika bra som förr….) så hade jag nog lite högt blodtryck för han ville att jag skulle kontrollera det tre gånger mellan då och nu. 120/80 är väl rimligt normalt och det har legat mellan 110-130 / 70-85 när jag mätt så det borde va OK, ska prova nån gång efter jag druckit redbull för att se hur det är då 🙂
Den här gången kommer jag kräva en efterkontroll att det faktiskt läkt, nåt alternativ till det finns inte!

Såhär snart tre år efter olyckan hoppas jag verkligen på att det ska bli bra det här, för det har tagit hårt både på mig och min familj.

Jag hoppas kunna leka med mina barn när det blir sommar, utan att behöva tänka på att om jag ramlar, eller lyfter på fel sätt så behöver jag knapra piller efteråt.

Målet i år är att ORKA vara vaken nog länge för att se soluppgången på midsommardagen….

solupp

Permalänk till denna artikel: https://46an.se/2015/03/operation-operation/

Ny hacker i familjen

När det blir sådär tyst ni vet, de små barnen liksom har hittat nåt som de normalt kanske inte får ha…

IMG_8161.JPG

Permalänk till denna artikel: https://46an.se/2015/01/ny-hacker-i-familjen/

Ladda mer